Mitt allra första minne är hur min pappa bär mig till nappburken. Jag hade en sådan, en transparent rund plastburk med oranga små blommor på och ett matchande orangt lock. Rundat, så att det såg ut som en stiliserad champinjon när locket var på. I den fanns tre nappar. En för munnen och en för varje hand. Jag var tydligen ett taktilt barn, som skulle ha nappar i händerna att ligga och fingra på.

Mitt andra minne är från föräldrarnas båt. Hur det kändes att bli lyft över från bryggan, den märkliga känslan av att hela världen vred och krängde omkring oss, jag satt ju på golvet. Då är det inte jag som gungar i alla fall. Men världen betedde sig ohyfsat och kränge och slängde. Sitt stilla i båten, men utanför båten får man tydligen bete sig som man vill. Varför jag kastade i min älskade nallebjörn, så att åtminstone nallen skulle få känna friheten. Nallen sjönk i havet, pappa vände båten och mamma tittade och tittade men nallen var bortom all första andra tredje och fjärde hjälp som kunde ges ett gosedjur. Jag var otröstlig. Otrösten minns jag inte, det blev nog något slags trauma där för minnet tar också slut med att nallen inte blev fri. Nallen sjönk. För sakens skull bör nämnas att jag inte har ett traumatiskt ärr i själen från detta, på senare dagar förstår jag varför den sjönk och att nallen förmodligen är friare än någonsin. En stor del av min terapi var att upprepade gånger se på Disneys version av Den lilla sjöjungrun och tänka att nalle förmodligen ägnar sina dagar åt att hänga med tvättmedelsbruden och det som jag aldrig riktigt har förstått är en fantastisk satir på sveriges kung. Treudd. Tre kronor. Du fattar?

Mitt tredje minne är ett flygplan. Högt, högt upp. Ett långt kritstreck som flygplanet ritar upp över himlavalvet. Hade jag varit religiöst lagt hade jag förmodligen tänkt att gud har tråkigt i sitt målande Den Stora Tavlan Världen och bestämde sig för att
A. Sudda ut en bit himmel
B. Rita ett vitt streck över den
Men som anat var jag inte religiöst lagd och därför antog jag, detta minns jag tydligast, att jag tyckte flygplanet var en spjuver som ritade streck över himlen sådär helt okynnigt. Dessutom ville jag, av okänd anledning, springa efter och peka på det så fort det kom ett. Detta lär nämligen, enligt föräldrars utsaga, ha hänt varje gång ett flygplan upptäcktes av barn-mig. Kanske har det något att göra med att jag tre månader gammal flög i tjugofyra timmar med tre blöjor, för säkerhets skull. Mina föräldrar fick en son. Jag fick urinvägsinfektion.