onsdag 8 oktober 2008

Kniven mot strupen och nu mullrar det från horisonten. Savannerna är så många omkring mig nu, jag vandrar i en öken, en savann, på en stepp fast med helt fel skor och jag snör mig i mina armar. Det är frost på savannerna och jag tittar igen. Frost, ingen frist jag vill dit det finns fisk. Till friheten. Till havs. Men jag tar mig bara till nästa pinade träd. Sedan är kniven tillbaks, jag ser upp mot en trädkrona. Trädet står trots sin krumma stam stolt. Från kronan studsar blixten ner, min blick slår emot stammen och brusar upp för att möta dem. Sublim majestät och de sträcker sig med en en vilja som tycks större än savannens vidd. Horisonten sträcker sig hela vägen runt, jag ligger på ett hav av torrt gräs och vid horisonten slår blixten ned igen och igen och igen.