lördag 16 februari 2008

Gömmer mig under täcken undan dagens damm. Slaget var hårt idag, timmarna lätta och snabba men insikten desto större. Går det att förlora förmågan att älska, är den en social konstruktion snarare än en instinkt? Jag funderar. Det som kittlar nyfikenheten mer än ursprungsfrågan är; om kärleken är något som går att lära sig, blir människan då bättre på det om hon får lära ut kärlekens språk?

Kanske har då föräldrar ett övertag över oss som inte är det. De kan ju träna på att ge kärlek hela tiden. Och dessutom lära en ny människa vad kärlek är. Föräldrar har nog möjlighet att bli mästare på kärlek.

Om det finns något sådant.

Tills jag funderat klart på det måste jag först ta en ordentlig funderare på om kärlek är en instinkt eller social konstruktion.