Trådar från himlen, regnet hänger från tunna spindeltrådar. Dropparna flackar mjukt fram och tillbaks i vävens fjädrande grepp. Ett stilla regn och jag låter händerna vila i det nyvakna ljuset, det smyger in under molnen och sprids genom det hängande vattnet. Ett tyst klingande när strålarna viker av genom dropparna. Den skimrande dansen över landskapet gör själen skör men hög, högt över bergen.

Hennes blick faller över tangenterna.Den söker efter rätt bokstav, någon slags början till någon slags slut. Men idag är allting tomt, idag står det still. Så regnet håller andan, fångat i tystnadens väv.