Tiden har förflyttat sig runt väggarna här, solen har etsat tapeterna och sträcken jag tuschat upp berättar vad klockan är. Mitt rum är ett solur, spröjsen visare. Huset har inga ljud. Grannarnas tystnad får mig att misstänka att hissen tar mig till en annan dimension, där jag kan betrakta omvärlden genom fönstret, ringa den med telefonen och besöka den på internet; men på det stora hela är jag i min bubbla. Mitt luftslott där tiden är ett ljusspel. När spelet närmar sig fullbordan slinter det kring fönstrets list men med stort tålamod nöter solen väggar och tak.

Jag kommer blicka ut över Hades och se hur berget under Sisyfos nöts av hans långa kamp. Hur stenen bryts och hur han om tid kommer kunna promenera med lätta steg och stenen i hand.