onsdag 10 juni 2009

En skrivkramp och en ryckning i mungipan. Tiden vrider sig kring klockans mittpunkt och jag bär den på bröstet, den vrider sina fjäderstål om i mitt hjärta och långsamt lättar spänningar som vridits alltför många varv, alltför hårda tag och alltför starka drag. Därför stor lättnad och den flyr med älvdansen under solen. Nya träd på en ny gata och jag ser ut över det som kommer att bli hem för en längre tid än någonsin förr. Det är visserligen borträknat barndomsåren, ungdomsåren och hjärtesåren som tillbringades och läktes i föräldrahemmet men nu är våren passerad och en ung frisk sommar lägger sina viskande regn. En kappa av fukt över ryggen som följeslagare när jag utforskar dessa nya trakter. Hittills har jag funnit en doft som tassar omkring i den lilla våningen. En ljuvlig doft.

Inga kommentarer: