Jag går över gatorna, jag går över torgen, jag trampar betongen och asfalten och på gång i gång en gång kallade en flicka mig för pojke och trodde jag var sex år yngre än jag var. Det var igår och det var ganska roligt.

Av en slump har jag börjat lära mig dra nya gränser. Samma gränser men nya språk. Penslar och tusch, en mästare som ser upp för att se mig ögonen men blickar ner från en mäktig kunskaps topp på mina första lekfulla drag. Allvarliga drag, jag drar dem som om det vore färgade nålar genom huden, streck som varar för evigt. Kanske är det så, i muskelminnet tar det längre tid att lära om ju fler gånger man övat på det gamla. Lika bra att göra rätt från början.