Stirrar kort på min tvätt. Den ligger där som en däst bäver och sänder visuella snarkningar emot mig. Hånar mig. Men det är jag som vinner. Min tvätt är värd en femhundring, det är tre kilo sockar och boxers, ett par linnen och ett gammalt badlakan med simklubbens märke på. Alltihop har växt som en lav på badrummets karga golv. Långsamt men säkert. Utan mänsklig påverkan. Femhundra kronor. Att tvätta beräknar jag ta halvannan timme. Tio minuter i transporter, fyrtiofyra minuter i maskinen. Trettiofem minuter att sortera och vika allt samt placera in det i den enda garderoben. En och en halv timme. Femhundra kronor. Säg åttahundra för badlakanets inköpspris och att linnen kostar mer än de är värda, plus några kronor för tvättmedel.

Åttahundra för en och en halv timme av mitt liv. Jag fakturerar utan att blinka tretusen kronor, plus moms, för samma tid.

Tvätten kan ta sig där solen aldrig skiner. Jag går ner på H&M och köper två trepack billiga boxers och en fempack sockar. Eller strumpor, heter det visst i H&Ms vokabulär. Tar ett par strumpor med dödskallar på för att markera min obscena gestikulation gentemot tvätten. När jag kommer hem dinglar jag med H&M-påsen framför tvättsäcken. Liksom för att statuera exempel.

Samtidigt vet jag att i den vita plastpåsens innandöme skakar sex par boxershorts och fem par strumpor av framtidsångest. Förbrukade och föraktade kommer de inom kort få se mig vifta med en ännu en ny påse. Vänta bara.