Jag undrar vart jag är, jag undrar vem du är. Ikväll har vi inga val att göra om. Det är skymning över stan och jag tänker fortfarande inte bli vegan. Somliga dagar får mig att rensa upp. Tvättstugedagar och hungriga magar men jag föder mig själv med handen. Ur groparna i vägen växer det grönsaker jag vänder mig om och gör en långsam piruett; röken blir en samstämmig tornado kring mig. Fåglarna och igelkottarna har vaknat. I fjärran doftar det hav. Jag promenerar i riktningen.

Jag saknar dina brev och dina önskningar och drömmar. Varför måste allt ta slut för att åter kunna börja om? Vissa procedurer i livet tar ju aldrig slut. Inga definitiva sanningar att hålla fast vid. Vänd mig inte om. Allt det där bakom har jag redan betraktat klart, jag promenerar i cirklar tills jag fått upp moment nog att ta mig vidare. Somliga går i trasiga skor men andra letar bara efter platsen där de i dödsögonblicket inser att kärleken bor. Inom mig känner jag jordgloben spänna, spela med musklerna, blicken i min och säga:

- Även när du går rakt fram kommer du till slut tillbaks dit du står nu.

Bollen är ju rund.