onsdag 8 juni 2011

Ibland får jag mail. Inte via Tangentbordet, utan andra ställen. Ibland är mailen från okända. Ibland framgår det att den okända är en kvinna. Ofta har hon någon slags erbjudande, om att jag kan få vad jag vill bara jag har en större kuk, som hon kan hjälpa mig att få om jag betalar ett antal kronor till något utländskt konto. Jag brukar låtsas bli halvblind efter att jag läst att jag kan få vad jag vill, och genast börja författa ett svar. Här är ett:

"Får jag önska mig vad som helst? MAHAHAHAHA okej då vill jag att du ska vara bibliotekarie eller akademiker som gillar serietidningar, hängde i stallet när du var yngre (och kanske fortfarande rider ibland), du tycker frihet är viktigare än pengar och du vet hur trummisens senaste liggs katt ser ut i något av dina favoritband som spelar något som förmodligen aldrig kommer sändas på någon radiokanal med reklampauser. Du gör listor. Du fotografer fortfarande dina skor i smyg och du röker fast du inte gillar tobaksindustrin. Förmodligen har du rest, förmodligen till Frankrike, England. Du äter antingen dina antidepressiva i smyg eller så låtsas du ibland inför dina kompisar att du gör det, för att verka svår. Du hatar dig själv fast du vet att du älskar dig själv och bara vill hata dig själv för att det är svårt.

Och det enda du egentligen vill är att vara lite kär, lite åtrådd och vakna en söndag av att någon halvligger bredvid och tittar på dig för du är så himla vacker, och när du inte längre kan fejka att du sover och njuta av situationen så smyger någon iväg och kommer tillbaks med kaffe och cigaretter till sig, och jordgubbar och bubbel till dig. Och du tvingar någon att ge dig en cigg för annars kommer du döda någon och du sveper kaffet och sen vill du knulla som en kanin så att du på kvällen dricka ljummet bubbel, doppa jordgubbarna i smält choklad och gråta i telefonen med din bästa vän och säga att det kommer aldrig att hålla det här, det kommer aldrig att gå, det är för bra.

Och sen kommer du dra. Och någon kommer ligga kvar, i skuggan av ditt minne, och undra vad fan det var som hände. Men tänka, att det var jävligt bra, vad det nu var.

Det var du. Var är du nu?"

2 kommentarer:

Sol sa...

Du borde skriva så mycket mer.

Secondary Colours sa...

Tack, Sol.