söndag 24 augusti 2008

Väsen fyller mitt huvud. Jag kan inte sortera, inte skapa strukturer. Här går inga kontraster i polemik. Dagarna passerar som dominobrickor och vrider om. Alla hjärnceller på parad; andningen som löv i vinden. Den stora oredans tid är här. Något fördriver sommarens lättja men höststormen slår mot avlägsna kroppar. Här är ingen storm. Dessutom verkar det inte bättre än att stadens puls lagt sig tillrätta som en orm på en varm klippa. Katterna hukar sig i rabatterna men skäms knappast. Konstrastlöst rasar världen samman som en ballong utan luft. Både imploderar och exploderar samtidigt. Möjligheterna blir lika omöjliga som de också redan är utforskade innan vi hunnit hälsa dem välkomna. Jag vänder på hälen och hamnar i ett trapphus. Oreda!

Inga kommentarer: