Det är knappast regnet som får mig att längta efter värmen. Det är ljuset. Nu är det kallt och klart som en nypolerad kniv. Jag söker med blicken över höjderna men den närmsta höjden är lite för nära och skymmer resten. Det gör liten skillnad. Positionen är god, en frisk svalnng drar in mellan huset och låter trötta vinterandar hämtas upp, lyftas mot solen och rolla mellan plåtfåglarnas långa vita bajsränder över himmelen.